Gräsanden är vanlig i hela landet. Den är mycket anpassningsbar till olika livsmiljöer och hittas i allt från sjöar till stadsdammar. För drygt tio år sedan fanns uppskattningsvis mellan 10 0000 och 15 0000 häckande par i Sverige. Varje år skjuts omkring 100 000 gräsänder i Sverige vilken gör den till vår mest jagade fågelart. Gräsanden är vanlig i hela Europa och österut genom centrala Asien samt i Nordamerika.​

​

Vikt: Vanligen cirka ett kilo, hannen är något större än honan.

​

Längd: Cirka 50-65 centimeter lång.

​

Färg: Hannen är grå med grönt huvud, gröngul näbb, vit halsring, brunt bröst och svart gump. Honan är brunspräcklig. Båda könen har en metallisk blå eller violett vingspegel.

​

Benämningar: Hanne, hona, unge.

​

Livslängd: Det finns rapporter om en 23 år gammal gräsand som sköts vi jakt och det troliga är att de kan bli över 25 år.​

​

​Fortplantning: Häckningen börjar så tidigt som mars månad och omläggning kan ske ända till juli. Boet tillreds vanligen nära vatten i en tät tuva eller buske på marken.​

​​

Dräktighet: Honan lägger vanligen mellan sju och tio ägg som kläcks efter ungefär en månads ruvning.​

​​

Föda: Gräsanden äter vattenväxter, små vattendjur, knoppar, skott, frön samt blötdjur och kräftdjur.​

​​

Hot: Äggen tas av allehanda plundrare, vuxna änder tas vanligen av räv och rovfåglar.​

​​

Jaktperiod: Norrland 25 augusti-30 november, Skåne/Blekinge 21 augusti-31 december, södra Sverige upp till Dalarna-Gävleborg 21 augusti-31 december.​

​​

Jaktmetoder: Majoriteten av gräsänderna skjuts när de flyger till eller från sina födo-områden. Ibland läggs konstgjorda fåglar ut (så kallade vettar) och ibland används lockpipor. ​

​​

Utbredning: Gräsanden är mycket anpassningsbar och finns så gott som i alla miljöer med sött, salt eller bräckt vatten.​

​​

Kuriosa: Något av en urban överlevare. Mycket skygg i sin naturliga miljö medan den i det närmaste är tam i storstadsmiljö.

Grävlingen är ett robust mårddjur som är aktivt nattetid och bor i underjordiska håligheter som kallas gryt. Boplatser som ett år bebos av grävling kan nästa år innehas av räv - och ibland kan arterna bo i samma gryt samtidigt! Under vinter ligger grävlingen och sover i grytet och vintervilans längd beror på klimat och väder. Den finns i hela Sverige utom i de kargaste delarna av Norrlands inland samt Gottland.​

​

Vikt: Varierande mellan 4 och 13 kilo.

​

Längd Vanligen 65 till 90 cm med en svans på 15 cm ytterligare.

​

Färg: gråaktigt ovansida, svart undersida och ben, vitt och svart huvud.

​

Benämningar: Hanne, hona, unge.

​

Livslängd: Som mest kan en grävling bli 10 år gammal i vilt tillstånd.​

​​

Fortplantning: Parningen sker mars till juni.​

​​

Dräktighet: Efter så kallad fördröjd inplantation föds ungarna (oftast två) i januari-mars.​

​​

Föda: Grävlingen är mer av en plockare än en jägare. Tar gärna ägg och ungar till hare, smågnagare och fågelägg. Äter gärna daggmask på våren samt säd och bär på hösten plus insekter.​

​​

Hot: Varg, räv, människa.​

​​

Jaktperiod: 15 augusti till 15 februari.​

​​

Jaktmetoder: Jagas med fälla som kan agnas med det mesta. Fisk, slaktavfall eller sötsaker såsom sirap eller honung. Vaktjakt där jägare placerar sig vid gryt som grävlingarna brukar lämna vid skymning. Vaktjägaren kan också ställa sig på pass vid känt viltstig eller vid ett känt födo-område. Vid jakt med hund används ställande hund på marken eller ställande grythund under marknivån.​

​​

Utbredning: Finns i större delarna av Sverige och i större utsträckning i södra Sverige. Ej i fjälltrakterna och på Gottland. Finns i större delen av Europa och Centralasien.​

​​

Kuriosa: Många grävlingar dödas på de svenska vägarna varje år, i vissa delar av Europa där vägarna är tätare och mer trafikerade har så kallade grävlingstunnlar byggts för att rädda grävlingsstammen.

Skogsharen är vanlig i all terräng utom utpräglade jordbruksmarker i det närmaste hela Sverige och är ett av de mest populära vilten för landets jägare. Där fälthare saknas brukar skogsharen även breda ut sig på öppna jordbruksmarker. Honan kan föda upp till tre kullar under ett år och kan behövas då dödligheten är hög under det första året - upp till 80 procent av de ungar som föds upplever inte sin ettårsdag. Skogsharen är ett viktigt bytesdjur för många av de svenska rovdjuren.​

​​

Vikt: Väger vanligen mellan 2,5 till närmare 5 kilo där honan är något större än hannen, vilket är ovanligt i djurvärlden.​

​​

Längd: 45 till 6 centimeter tillhör det normala med en svans på ytterligare 6, 7 centimeter.​

​​

Färg: Sommartid gråbrun med vit svans och öronspetsar i svart. Vintertid är skogsharen helvit i norr och gråaktig längre söderut.​

​​

Benämningar: Hanne, hona, lokalt harpalt (unge).​

​​

Livslängd: Stor dödlighet det första året samt även innan den vuxna haren har hitta sitt nya hem-område. Maximalt cirka tio år.​

​​

Fortplantning: Parningstiden börjar i södra Sverige i februari, något senare norrut och kan pågå så långt som in i juli. Vid en parningsomgång kan honan para sig 3-4 gånger inom 20 minuter och under det dygn hon är mottaglig för befruktning kan flera parningsomgångar äga rum.​

​​

Dräktighet: Harpaltarna föds efter cirka 50 dagars dräktighet och efter att honan slickat dem rena lämnar hon ungarna (oftast 2-5) själva i gömslet. Sedan återkommer hon en gång per dygn för att ge dem di.​

​​

Föda: Äter vanligen tunna kvistar, bark från lövträd samt örter och ris. Skiljer sig en hel del mellan vår, sommar, höst och vinter.​

​​

Hot: Rödräv, hermelin, mård, järv, varg, björn, lodjur, stora kråk- och rovfåglar samt människa.​

​​

Jaktperiod: Från 1 september och varierande fram till mellan 31 januari och 28 februari beroende var i landet du bor.​

​​

Jaktmetoder: En vanlig och populär jakt som ofta bedrivs med drivande hund. Vanligen med stövare men även drever och tax används vid drevjakt.​

​​

Utbredning: Skogsharen byter päls och kamoflerar sig fint i både snö och barmark. Samma dygn som ungarna föds lämnar honan boet för att bara återkomma en gång per dygn för att ge de nyfödda ungarna di - vanligen samma tid på dygnet.

Kanadagåsen är vår största gås och förväxlas ibland med den liktecknade men markant mindre vitkindade gåsen. Den häckade ursprungligen i Nordamerika och inplanterades i Sverige på 1930-talet i Kalmarsund och vid Hudiksvall. Den huvudsakliga födan består av rötter och blad av vattenväxter. Det förekommer problem med kanadagäss vid stadsparker och badplatser där fåglarna lämnar långa korvar av avföring. Det rapporteras också om skador på grödor från jordbrukare.​

​​

Vikt: Vanligen mellan 3,5 och 4,5 kilo där honan är lättare.​

​​

Längd: Cirka 85-100 cm.​

​​

Färg: Brun på ovansidan och ljusare undertill med svart hals och huvud med vita kinder.​

​​

Benämningar: Gås (vuxen), gässling (unge).​

​​

Livslängd: Kan i vilt tillstånd bli närmare 20 år.​

​​

Fortplantning: Häckar i sjöar, dammar, älvar, på öar vid kusten samt kärrområden i södra och mellersta Sverige samt Norrlands kust vanligen under april månad. Lokalt häckar gässen i stadsparker och livnär sig då på gräs.​

​​

Dräktighet: Kanadagåsen lägger vanligen två till tio ägg som ruvas i cirka en månad.​

​​

Föda: Livnär sig av rötter och blad av vattenväxter. Under höst och vinter hittar kanadagåsen sin föda på jordbruksmark.​

​​

Hot: Ägg tas av rovdjur som räv, grävling samt kråkor och korp. Gässlingar av rovfåglar och räv.​

​​

Jaktperiod: Norra Sverige ner till Dalarna, Uppland 21 augusti till 31 december. Längre söderut 11 augusti till 31 december. Även skyddsjakt förekommer.​

​​

Jaktmetoder: Vanligen med hagelgevär. Lockfåglar av plast används i viss utsträckning liksom lockpipor.​

​​

Utbredning: Södra och mellersta delar av Sverige liksom Norrlandskusten.​

​​

Kuriosa: Även om det inte är helt vanligt är kanadagåsen känd för att para sig med andra gåsarter. Vanligaste hybrid gåsen är en korsning mellan grågås och kanadagås men det finns rapporter om avkommor som är korsning mellan kanadagås och vitkindad- ,fjäll-, bläs-, säd-, strip- och snögås.